Den gick från att klassas som den sämsta serien i SVTs historia till att utnämnas som 2000-talets svar på filmen ”G – som i gemenskap”. Jag pratar givetvis om Boys – kortserien som riktade sig främst till ungdomar men som gått hem hos både tonåringar och pensionärer och som skapat minst lika många debatter och krönikor som vilket storserie som helst.
Vi visste tidigt att det skulle skapas två distinkta läger redan innan vi började sända för det här var ingenting som obemärkt skulle fladdra förbi i bruset. Däremot så blev det något starkare reaktioner än vad vi trott. Speciellt med tanke på att marknadsföringen var i det närmaste obefintlig och att den hade premiär på SVT Play och inte på prime-time i broadcast. Men även om vi var förberedda rent mentalt så var den första veckans enorma uppbåd oväntad ändå. Twitter gick totalt bananas och dissningarna haglade. Boys låg på topplistan över det som var mest omtalat på Twitter i Sverige under nästan hela dagen. Kommentarerna var alltifrån att serien var ytlig och bara handlade om dryga hipsters till att det var den sämsta skit som någonsin har sänds. Om någon överhuvudtaget tyckte något annat så sa de inget eller drunknade i den massiva flodvåg av negativ kritik som kom. Flera krönikor skrevs om hur dåligt det var och alla som varit involverade fick en skopa av sleven.
Det intressanta med det hela, förutom att se hur det så snabbt eskalerade, var hur snabbt det sedan blåste över. Som att ingenting hade hänt. Nu kan en hävda att de som så intensivt hatade serien slutade att titta och de som gillade den stannade kvar och började ösa kärlek över den senare, men ändå. Den ”lilla” serien Boys fick alltså lika mycket genomslag i sociala medier som det sista avsnittet av Bron och då kan en verkligen undra varför.
En förklaring kan vara att det från början var svårt att sätta Boys i ett fack. Vad var det här för serie egentligen? Humor? Drama? Reality? Dokumentär? Mycket av kritiken som kom gick dessutom isär. Några tyckte att det inte var verklighetstroget alls, att pojkar inte pratar eller är på det där sättet. Andra tyckte att det var för verklighetstroget och då fokuserade mycket på att kläderna inte stämde om det nu skulle vara en nutida dokumentär om hipsters på söder. Och som alltid så ligger ju sanningen i betraktarens öga men den produceras från avdelningen som heter drama/fiktion och inte från dokumentär. Så mycket är sant men jag kommer inte ge något facit. Jag kommer inte berätta vad Boys är eller inte är för det är tittarnas sak att avgöra vad den betyder för just dem. Huvudsaken är att det berör och det verkar onekligen som att vi tryckte på en öm punkt som gjorde att serien gav något och det är väl precis det riktigt bra drama ska göra.
